Nyss hemkommen.

Har precis kommit hem från Sarah där jag och Sandra har varit sen typ halv tio. Pratat massa och haft det trevligt. (:
Lärarmiddagen var också trevlig och på något magiskt sätt så kan man prata med alla igen, bättre sent än aldrig antar jag. Trevligt det också. (:

Det känns som att varje gång jag tror att jag gör något som jag tror ska göra någon annan glad så går det åt helvete och folk verkar inte fatta att jag gör som jag gör i hopp om att personen i fråga ska bli lycklig. Jag blir fullkomligt vansinnig över att människor inte förstår detta och istället tror att jag är envis som inte lyssnar. Över att jag måste försöka försvara det jag gjort och förklara det flera gånger om, utan framgång. När det gäller dig så försöker jag vara perfekt. Jag vill alltid ha dig glad, alltid lycklig, alltid svävande på rosa moln. Jag vill aldrig framkalla någon känsla av obehag, oavsett vilken sorts obehag det gäller.
Jag blir så sjukt jävla ledsen när någon missförstår mig och säger att jag inte lyssnar. Samtidigt känner jag mig helt värdelös som person, för då har jag misslyckats med vad jag försökte uppnå. Trots att jag trott att jag gjort rätt. Varför blir alltid mina rätt fel?

Blir sängen nu, ska målas blå och leka smurf imorgon. Tror dock inte att mitt ass kommer befinna sig på skolan klockan tio, men ska ändå försöka att komma något sånär i tid.