Remember yesterday

Så himla otillfredsställd. Hela jag skriker efter förändring men inget händer. Känner mig sjukt frustrerad. Har ingenstans att ta vägen. Saknar mina fina vänner i Malmö. Är så jävla trött på alla tysta krav. Har bitit ner alla mina naglar som jag tänkte måla i en mörk färg. Funderar på svart. Är det tillräckligt emo?