Åh, underbara Kent. Jisses vad bra dom är.
Jag läser smsen på nytt och och ler, det apatiska är borta. Allt ska nog gå bra, och jag tänker öppna flabben.
Vad vore jag, utan dina andetag?
9.8.09
Go Emma!
Nä.
Har en väldigt apatisk dag märker jag, bryr mig inte om ett skit och nästan alla ord har förlorat sin innebörd. Eller vadå nästan, inget betyder något längre. Jag höjer på ögonbrynet och tror inte på vad jag läser. Jag döljer vad jag känner alldeles för dåligt vilket resulterar i att jag förstör. Kul. Jag känner mig orättvist behandlad men vet att jag aldrig kommer att berätta det.
Ska återgå till att lägga mig i sängen nu och låtsas att jag inte bryr mig om hur vida min mobil skrattar till eller inte. Naturligtvis är det bara bullshit, den får gärna skratta hela tiden.
Har en väldigt apatisk dag märker jag, bryr mig inte om ett skit och nästan alla ord har förlorat sin innebörd. Eller vadå nästan, inget betyder något längre. Jag höjer på ögonbrynet och tror inte på vad jag läser. Jag döljer vad jag känner alldeles för dåligt vilket resulterar i att jag förstör. Kul. Jag känner mig orättvist behandlad men vet att jag aldrig kommer att berätta det.
Ska återgå till att lägga mig i sängen nu och låtsas att jag inte bryr mig om hur vida min mobil skrattar till eller inte. Naturligtvis är det bara bullshit, den får gärna skratta hela tiden.
Paniiiiikkkkkkkk
MINA NÄSDROPPAR ÄR SLUT. Sämsta jävla tiden att inse det på, fanfanfanfanfan!!
Dagen har varit piss, på riktigt. Hela morgonen låg jag i sängen och tyckte synd om mig själv, ett tag låg jag också ute i en av våra solstolar. Kvällen har väll mest spenderats på mitt rum med en massa förbannade tårar och jobbiga känslor. Är samma sak igen, typ. Växa upp och hålla tillbaka. Kanske ska bli mitt nya motto här i livet, vem vet. En annan sak tycker jag också är sjukt orättvist, men det behöver jag visserligen inte skriva ut här. Det är inte bara orättvist, det är ganska irriterande också och det gör mig på dåligt humör.
Egentligen vill jag bara få ur mig, på ett eller annat sätt, hur jobbigt jag tycker det är att vara 18. Hur jobbigt det är att hålla tillbaka eller inse att man reagerar som en jävla idiot på vissa saker. (hur jag reagerar på ikväll) Det som är extra jobbigt är att jag inte ens kan visa det, får inte visa det. Får inte vara den jag är. Kan inte vara den jag är. Jag ändrar på mig, fast jag egentligen inte tycker att det bara är jag som ska få kämpa. Som ska behöva kväva hur jag egentligen känner. Välja vissa meningar med omsorg innan jag öppnar flabben, ändra min musiksmak, alltid försvara mina olika smaker. Det är ju uppenbart att det är mig det är fel på, och dom tankarna slutar aldrig att jaga mig. Jag kan inte säga vad jag vill, jag kan inte känna hur jag vill. Jag måste anpassa mig för att passa in, för att bli accepterad.
Jag, som är livrädd för förändringar, måste själv gå igenom en för att vara den jag kanske egentligen ska vara, för att göra alla nöjda.
Mina jävla fucking helvetes förbannade näsdroppar är slut!
Dagen har varit piss, på riktigt. Hela morgonen låg jag i sängen och tyckte synd om mig själv, ett tag låg jag också ute i en av våra solstolar. Kvällen har väll mest spenderats på mitt rum med en massa förbannade tårar och jobbiga känslor. Är samma sak igen, typ. Växa upp och hålla tillbaka. Kanske ska bli mitt nya motto här i livet, vem vet. En annan sak tycker jag också är sjukt orättvist, men det behöver jag visserligen inte skriva ut här. Det är inte bara orättvist, det är ganska irriterande också och det gör mig på dåligt humör.
Egentligen vill jag bara få ur mig, på ett eller annat sätt, hur jobbigt jag tycker det är att vara 18. Hur jobbigt det är att hålla tillbaka eller inse att man reagerar som en jävla idiot på vissa saker. (hur jag reagerar på ikväll) Det som är extra jobbigt är att jag inte ens kan visa det, får inte visa det. Får inte vara den jag är. Kan inte vara den jag är. Jag ändrar på mig, fast jag egentligen inte tycker att det bara är jag som ska få kämpa. Som ska behöva kväva hur jag egentligen känner. Välja vissa meningar med omsorg innan jag öppnar flabben, ändra min musiksmak, alltid försvara mina olika smaker. Det är ju uppenbart att det är mig det är fel på, och dom tankarna slutar aldrig att jaga mig. Jag kan inte säga vad jag vill, jag kan inte känna hur jag vill. Jag måste anpassa mig för att passa in, för att bli accepterad.
Jag, som är livrädd för förändringar, måste själv gå igenom en för att vara den jag kanske egentligen ska vara, för att göra alla nöjda.
Mina jävla fucking helvetes förbannade näsdroppar är slut!
6.8.09
Vilken dag..
Vaknade imorse med den värsta huvudvärken någonsin. Och det säger inte lite med tanke på att jag haft huvudvärk i över tre år nu. Hur som helst så skulle jag försöka mig upp för att gå på toa, när jag satt mig upp fick jag typ slänga mig ner igen pga smärtan. Sinnessjukt. Blev sängliggande hur länge som helst innan jag kämpade mig ner för att ta två treo. (som inte hjälpte) När jag kommer upp igen bestämmer jag mig för att kolla symptomen på migrän, med tanke på att detta var det värsta jag upplevt i hela mitt liv tamigfan. Och mycket riktigt stämde allt in oroväckande bra, så jag tror att jag hade mitt först migränanfall imorse. Oo
När det värsta släppt åker jag och mamma till entré för att handla underkläder och en tröja till mig. Precis när vi kommit dit (såklart) bestämmer sig min livmoder för att leva loppan och ge mig en sjuk jävla mensvärk. Blir illamående och sjukt varm och då, då känner jag det. Det som alla har känt någon gång och gud ska veta att han inte var omtyckt just då. Rusar omkring i ren jävla panik hur länge som helst innan jag hittar det förbannade apoteket som ligger i ett annat hus (?!) och lyckas förhindra en potentiell katastrof.
Kommer hem, degar, klyddar (suck..), somnar, vaknar och sätter mig för att spela wii. Och såklart kommer värken tillbaka, en sån som gör att man vrider sig av smärta och inte riktigt vet var man ska ta vägen. Jag har haft en riktigt bra dag idag, NAAAT. (haha borat)
Utgång imorgon, var vet jag inte eftersom det ska vara så jävla svårt att enas om något. Någon vill till KB och någon vill till deep. Får se var allt slutar, måste i alla fall ladda min kamera som jag inte använt på hundra år.
Efterlyser också någon som regelbundet kan påminna mig om hur lycklig jag egentligen är, har en tendens att glömma bort det...
När det värsta släppt åker jag och mamma till entré för att handla underkläder och en tröja till mig. Precis när vi kommit dit (såklart) bestämmer sig min livmoder för att leva loppan och ge mig en sjuk jävla mensvärk. Blir illamående och sjukt varm och då, då känner jag det. Det som alla har känt någon gång och gud ska veta att han inte var omtyckt just då. Rusar omkring i ren jävla panik hur länge som helst innan jag hittar det förbannade apoteket som ligger i ett annat hus (?!) och lyckas förhindra en potentiell katastrof.
Kommer hem, degar, klyddar (suck..), somnar, vaknar och sätter mig för att spela wii. Och såklart kommer värken tillbaka, en sån som gör att man vrider sig av smärta och inte riktigt vet var man ska ta vägen. Jag har haft en riktigt bra dag idag, NAAAT. (haha borat)
Utgång imorgon, var vet jag inte eftersom det ska vara så jävla svårt att enas om något. Någon vill till KB och någon vill till deep. Får se var allt slutar, måste i alla fall ladda min kamera som jag inte använt på hundra år.
Efterlyser också någon som regelbundet kan påminna mig om hur lycklig jag egentligen är, har en tendens att glömma bort det...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
