Vi vet ingenting nu, vi vet inget idag

Mm typ så står det till just nu. Jag vet absolut ingenting och desto mer jag tänker på hela köret desto mer förvirrad blir jag. Jag vill en sak för att i nästa sekund helt slå om och inte alls vara sugen på vad jag nyss ville. Detta gör mig vansinnig! Eftersom att jag har så förbannat svårt att ändra på saker hux flux står jag istället och trampar. Trampar och skjuter upp tills det inte längre går och då istället får det slängt rakt i ansiktet. Heja Emma! Ååååhhhhhh....

Har varit hos Sarah med Sandra ikväll, så jäkla skönt att få sagt det man gått och tänkt på hur länge som helst och få råd och tips. Att få känna att man kan prata med dom om vad som helst och att dom lyssnar. Jag älskar er!

Jag är sammanhängande, jag vet.

Jag mår inte bra för tillfället. Allt känns förbannat jävla grått och dimmigt och jag vet som sagt varken ut eller in. Jag har fortfarande en (jobbig) tendens att måla allt rosa, att måla sånt som inte har hänt än, rosa. T.ex. så har jag redan börjat måla den kommande veckan rosa, då jag ska vara i Stockholm. Vad jag inte har lärt mig är att det aldrig blir så som jag har tänkt mig. Det kommer inte att bli en ljus, varm, rosa vecka. Innerst inne vet jag det. Men ändå, ändå ska det målas. Ändå ska jag krossa mig själv genom att måla upp den jävla fantasivärlden som faktiskt bara är fantasi. Jag vet hur en jobbvecka brukar se ut, jag vet hur förra såg ut. Jag vet hur jag mådde och jag vet att jag antagligen kommer må så igen.
Varför ska jag alltid måla allt rosa?
förfan...