Skuldkänslor

Ja, jag sitter faktiskt och mår dåligt över att jag är kär. Känner skuld för att jag älskar någon så mycket som jag gör. För att jag inte kan hålla käften och bara vill skrika ut hur lycklig jag är. För att det jag känner är så, mycket, att jag helahelahela tiden vill prata med honom och inte kan hålla mig från att skicka iväg ett sms.

Detta är något jag fullkomligt hatar med mig själv. Att jag inte kan dämpa mina känslor eller iallafall låtsas att jag inte är crazy in love. (notera ordet crazy) Något annat som jag hade klarat mig utan är mina ständiga tankar, dom där löjliga jävla tankarna som inte försvinner, vilket leder till att jag är så satans nojjig att det är fjantigt. Det värsta är att jag vet att det är löjligt, men jag kan ändå inte sluta. Jag skriker efter uppmärksamhet hela tiden, även om jag skriker tyst så mycket som möjligt. Jag är livrädd för att kväva det jag har, för att det ska förstöras pga vem jag är och framförallt hur jag är. Samtidigt blir jag ledsen när jag vet att jag måste ändra på mig, ändra på något som egentligen bara jag känner av.

Jag ska försöka dämpa mig.
Jag ska försöka att inte kräva för mycket.
Jag ska sluta knappa på mobilen 24/7.
Jag ska sluta vara så jävla extrem.