EMMA,

oooch så snurrar allting neråt igen. fan vad livet är härligt! mhm ta mig i röven..

det som verkligen kliar mig är att jag om och om igen säger att jag ska sluta göra som gör jag gör. att jag ska hålla vissa saker för mig själv. så blir dock aldrig fallet och frågan är om min ärlighet någonsin har fört något bra med sig. Annars sitter jag mest och mår jävligt illa, är lite småyr och bara allmänt deppig. jag orkar inte att allt ska rusa upp och ner hela tiden. jag menar, saker hinner knappt bli bra innan det blir skit igen. jag sover dåligt, jag äter dåligt, jag vet inte var jag har vissa personer, andra personer är idioter och hoppar på mina nerver.. kan inte allt bara vara lugnt och bra nån jävla gång?
är det verkligen så mycket begärt?