I've had it!

hej. det räcker nu. jag är så himla fed up på människor som oavbrutet pratar om sig själv, om deras problem osv. det hade inte varit någon fara, om personen i fråga hade lyssnat tillbaka. UPPENBARLIGEN, inträffar sånt bara i mina drömmar. samma förbannade visa om och om igen. det värsta är, att folk BER mig att öppna upp, och när jag väll GÖR det så får jag inte mer utav det än om jag skulle suttit och pratat med min vägg. VARFÖR är folk så? varför handlar allting alltid om sig själv. VARFÖR får man aldrig något tillbaka!? jag ser inte problemet, jag förstår inte hur det kan vara så svårt att ge när det är det enda jag gör i stort sett varje dag. herregud! och sen oss. ÅH. mitt hjärta gör ju ont när jag ser hur vi kommer längre och längre ifrån varandra. jag vill inte förlora dig. never ever. och ändå är vi aldrig, ändå tackar du alltid nej när det handlar om att följa med på småsaker... det sårar mig. jag saknar dig. vad jag ville ha sagt med detta fairly meningslösa inlägget är att folk måste sluta vara så förbannat självupptagna. för det driver en till vansinne. man vill va där, man vill lyssna, hjälpa osv.. MEN KOM IGEN. att rå-ignorera det man skriver gör en inte på bra humör. idiotas! en sak till, RÅ-ÅNGEST FÖR ATT PRAKTISERA OCH BÖRJA SKOLAN. känns härligt, riktigt jävla äckligt härligt.. godnatt.