Jag är så trött på allt! Så trött på allt fake, på allt som man ska vara glad över fast man gråter inombords. På att hålla masken och hela tiden försöka vara glad. Jag älskar tills hjärtat håller på att explodera, och jag hatar minst lika mycket. Den personen som förstår mig bäst är den som bor 60 mil ifrån mig och jag hatar det, hatar att jag inte kan träffa dig när jag vill.
Det är mycket som gör mig ledsen när jag tänker på sommaren som kommer. Jag vet hur misslyckad den kommer vara, jag vet hur lite jag kommer vara nere i Malmö, jag vet hur dåligt jag kommer må. Visst jag kommer jobba och tjäna pengar, men pengar går aldrig före sitt eget välmående. Väl? Det gör det kanske. Något nytt att rätta sig efter. Eller "that's life", vilket är det dummaste jag hört på länge. Tydligen är det så dom flesta ser på det. Det gör mig också ledsen. Jag vill att du ska förstå, förstå att det är jobbigt som fan för mig. Speciellt när det börjar bli fint väder. Guuud jag känner mig helt knäckt. Jag kanske överreagerar? Hade inte varit första gången. Det kanske är nu som man ska "växa upp" och face the facts. Fan vet jag..
Slänger in en bild på det jag älskar mest just nu. Sen får det vara nog.
saknar dig Christopher.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar