Jag kommer ihåg när jag skulle slänga något som betytt jättemycket för mig för första gången. Det var ett par kaktusar jag fått av mormor som jag hade lyckats ta död på. Att jag hade haft kvar dom i ca 2år efter deras död visar kanske bara hur svårt jag hade redan som liten att slänga saker. I alla fall, det är det jag måste göra nu. Jag måste slänga bort det. Jag kan inte gå runt och älta, ångra och undra. Det tar mig ingen vart och får mig bara att må dåligt. Det räcker nu, jag måste skita i det och gå vidare. Känns som att det är ett fantastiskt logiskt beslut men ja, ibland tar det ett tag innan jag förstår att det enda jag gör genom att hålla kvar är att må som en röv. Enough is enough, tjohoho!
good for you.
