Tomma ord, hela tiden tomma ord.

Förbannad, ledsen, besviken, trött, kall och illamående. Härligt.
Att dom tre första sakerna är standard nuförtiden gör ju inte saken bättre.
Säg inte saker som med största sannolikhet inte kommer hända, jag är jävligt trött på att hoppas och få en smäll i ansiktet varje gång jag fattar att det återigen bara var tomma ord.

Sängen nu, adjö.

Do you remember?

When we fell in love, lalala.

Sitter och tänker tillbaka till förra hösten och mår bra. Allt var faktiskt jävligt bra. Det var helt sinnessjukt intensivt, det var nytt, det var spännande, det var läskigt, ja allt! Nu, nu är det höst igen. Buskarna utanför är röda och jag vet att pildammarna hade varit lika mysigt detta året. Åh herregud vad jag överväldigas av lycka just nu! Känner ett tryck i bröstet och inser om och om igen att detta är så jävla rätt, du och jag är så jävla rätt. Jag älskar dig!



Nu blire duschen, ska hem till farmor vid fyra och käka middag så kan lika gärna göra mig ordning nu. Sätta på ipoden och lyssna på Kings of Leon och minnas ännu mer. FAN I HELVETE VAD JAG ÄR LYCKLIG!

note to self..

EMMA SKÄRP DIG FÖR I HELVETE.

Deal with it

Ja, vissa saker får jag väll lära mig att leva med. Måste fortfarande jobba på hur jag reagerar på vissa saker, eller i alla fall hur pass mycket. (intensiteten) Om jag lyckas med det kommer jag nog må bättre, tror jag.

Var ute och fikade (jag, fika!) med sabbe, sandra k och martina igår. Sjukt nice att träffa dom igen, och dessutom ska vi ses en gång till på fredag! Förhoppningsvis hakar sandra a och sarah också på då. :) Ser dock inte alls framemot lördagen...

Har för tillfället en sjuk lust att göra klart min jävla krambjörn jag hållit på med i över ett år. Har dock inte kommit särskilt långt.. måste göra armar och en svans, sen fylla han med ännu mer tidningspapper, gipsa, sandpappra, gipsa lite till, sandpappra lite till sen måla. Micket jobb! Sen ska den upp till stockholm, Christopher kommer bli så glad! :D (haha jag kommer dö)

Vill inte gå och lägga mig, inte för att jag gör något vettigt uppe men jag är så himla anti-sängen. Av någon anledning. Snork.

Saknar min älskling och längtar tills på söndag. Jag har ju trots allt den bästa att längta efter. <3

BULLSHIT.

Jag är besviken, så sjukt besviken. Vem säger att det inte kan vara så fortfarande? Vem har bestämt det? Har man vant sig vid den inställningen? Ska man acceptera det? Jag vill inte det, jag vill fortfarande ha det som det var innan. Varför kan jag inte förvänta mig det? Varför måste det bli mindre bara för att dagarna går? Det är BULLSHIT. Fan vad besviken jag är. Jag hatar att det inte är så längre. Man kan visst det förvänta sig det, jag försöker varje dag. Varför har det försvunnit och blivit mindre? Man behöver inte det mindre.

Gråter du? Du smakar salt

Chans med Kent, jag älskar den. Så sinnessjukt bra låt!

Sitter just nu och gör inte ett piss. Alla arbetslösa vänner är upptagna eller dumma i huvudet (förlåt men här lindas ingenting in, du vet det själv..) Alla andra har skola eller jobb. RÖV vad jag är uttråkad.

Var hos mormor innan, mamma klippte håret på morfar. "Nu fryser jag ju om håret!" "Oj, här ligger rulltårta med lax" Hahaha jag älskar dom. :))

Annars har jag inte gjort så mycket, bakat kanelbullar med lillasyster. Tänkte också prova på att baka vaniljdrömmar i veckan, istället för vaniljstenar som det blev i sthlm. Haha sjukt misslyckat.

Ååååhåhhåhååh vad jag inte vet något. Så känns det hela tiden. Jag velar fortfarande sjukt mycket, och det känns inte som att nån av oss verkligen vet om vi är redo. Vilket är jättekul... Eller inte.

Så vad vill jag ha sagt med detta inlägget? Tja, absolut ingenting egentligen. Jag är så jävla trött på mig själv för tillfället. Jag borde sätta upp post-it lappar.

Hallå?

Hela världen är upp och ner. Blir så jävla trött.
Och min bygel på min enda jävla bh som passar har gått sönder! Jävla helvete.

Hallå huvudvärken? Väck, jag har knarkat idag. VÄCK.

ERASE.

Hur jävla svårt ska det va? Hur jävla svårt ska det vara att bara GLÖMMA ALLT och se framåt? Varför kan jag inte? Varför jagar minnena mig? Varför kan jag inte sluta tänka? jag blir vansinnig!

Det känns som att ingen riktigt förstår hur jobbigt det är, eller hur stora stegen är jag måste ta och hur jävla pissrädd jag är för att något ska gå fel. Man får inte vara ledsen, får inte gråta, men vadfan ska jag göra då?!

Och så var det oktober.

Herregud vad fort månaderna går! Helt sinnessjukt.

Har inget intressant att skriva om egentligen, kände bara för att blogga.
Huvudvärken har i alla fall varit helt jävla galen de senaste dagarna. Förväntar mig inte direkt någon förbättring så.. what to do.

Lyssnar på Kent och njuter, påminner mig om våren och sommaren. Inte just denna våren och sommaren utan mer i allmänhet, och det gör mig glad. Speciellt nu när det är typ 2-7 grader här uppe.. Fyfan. Så jävla kallt. Lägenheten börjar se ut som "kom och hjälp mig att dö" igen, men jag orkar inte fixa något. Jag vet att jag borde, för att göra Christopher glad, men jag orkar inte. Borde tvätta också, det orkar jag lika mycket. Jag gör inte ens något om dagarna! Herregud, vart försvinner energin?

Nu vet jag inte vad jag ska göra, kanske röja lite i mitt alltför vanliga zombie-mode.

Jag vet fan ingenting.