Det kanske börjar bli för mycket nu, jag vet inte..

"Varför skulle jag vara glad?"

Det känns bra att veta att man har lyckats.

Secret testing

Åhå, klockan är bara halv elva och jag håller på att trilla av stolen så jäkla trött jag är. Blir ännu värre när jag tänker på hur mycket jag har att göra innan klockan tre, eller hur mycket som ska vara klart rättare sagt. Någonstans inom de närmsta timmarna måste jag dessutom ta mig till fyndbörsen och fynda en ny mascara, hö hö hö... Måste packa, göra mig iordning och... Okej, det var inte jättemycket men jag har ingen jäkla energi för att ens börja! :(

Planet till sthlm lyfter halv fem (tio-femton minuter senare eftersom SAS inte är en höjdare på tider) och landar 17.35 om jag minns rätt. Känns jobbigare att åka ifrån denna gången, av någon märklig anledning. (läs "jobbigare att åka ifrån mamma") Vilka bekymmer man har..

Min somna-på-en-blöt-kudde fas är igång igen. Börjar undra om fasaden jag byggt upp har blivit så pass tjock att jag lurar mig själv. Eller om det bara är så att jag är förbannat liten när jag är ensam. Tankarna jagar mig nästan hela tiden, men det är tio gånger värre när jag är själv, när jag ska sova. Är mycket annat som påverkar också, som jag upptäcker allt eftersom. Jag tror att jag kräver för mycket, att jag fortfarande känner så starkt att jag inte kan bete mig som en normal människa. Jag vill så mycket, och jag vill ha tillbaka lika mycket som jag ger. Är nog det som är problemet. Frågetecken på mig och mitt psyke ibland.
Nu ska jag äta frukost!

Röööövvvvvv...

Blev stranden idag, även om vädret inte riktigt kunde bestämma sig. Kan ju alltid inbilla mig att jag har fått lite färg i alla fall.

Har fått kväva mig själv idag, vilket jag känner i både käkarna och i huvudet. Kommer fortfarande på mig själv med att bita ihop för glatta livet, skönt att man har kontroll över sig själv... Just nu känner jag egentligen mest för att kasta mobilen åt helvete, för att åtminstone få kontroll över en sak. Eventuellt förstöra datorerna också. Det brinner inom mig och jag vill bara skrika ut hur, ja, gissa tre gånger.. Desto mer jag försöker hålla tillbaka desto starkare, och jobbigare, blir det. Jag undrar om det fortfarande är som det var förr, även om jag nyss märkte att namnets innebörd har försvunnit lite. Känns sjukt trist. Jag känner mig lite som en såndär irriterande jävla fluga, den som surrar tills man blir vansinnig, försvinner en stund, och sedan kommer tillbaka igen. Mina fingrar kliar och jag brinner. Fan!

Bio och, oj.

Alldeles för oväntat fast det egentligen inte var någon big deal. En sekunds panik och "hurfan ska jag bete mig?!", såklart blev det aslamt och jag kände mig som ett jäkla fån. Men som sagt, det var ingen big deal.

Kom hem från stockholm i söndags, åker ivägen igen denna söndagen som kommer. Var på bio ikväll med lillasyster och ska till stranden imorgon med hela glada familjen. Blir förhoppningsvis en mindre shoppingrunda med mamma på eftermiddagen, träffa sarah och sandra på torsdag sen åka till sjöbo-marknad med lillasyster och pappa. Tror jag åtminstone. Helgen blir väll lugn och söndag bär det som sagt av till stockholm i ytterliggare två veckor. Vad som händer efter jag kommit hem är en mycket bra fråga, som jag inte ens vill tänka på just nu. Suck... Heja arbetslösheten..............

Stockholm var iallafall hur jäkla mysigt som helst, och jag hade tamigfan fel för en gångs skull! Det var så mycket att rosa att jag fortfarande känner av det. Hoppas på två likadana veckor, men bara för att jag är positiv så kommer det slå om och bli röv. Nej, fy Emma. Det kommer bli rosa, och kanske rött/svart också. :$

Giuuud vad kiuul

Är rööövförkyld. Hela huvudet värker, för att inte tala om käkarna. Stockholm är varmare än ett elefantarsle och jag håller på att dö. Ska dock vara här en vecka till, vilket är mys. :) Dumma mig hoppas dock på sämre väder så man åtminstone kan vistas inomhus utan att ligga på golvet och flämta efter andan. Fuktigt är det också och guuud vad allt är jobbigt! Nej, inte direkt. Men framtiden ger mig huvudvärk.