Stood up ta mig tusan

Helt meningslöst att bestämma något i förväg, och det stör mig. Jag gjorde aldrig så, varför ska du?

Har skola upp till öronen, trots att det bara är TVÅ SATANS JÄVLA VECKOR KVAR. Helt jäkla crazy. Hade två prov idag med fyra timmars håltimme mellan, jietthekiul. Nej, det var det inte. Proven var inte särskilt roliga dom heller, tror dock att det blir minst G och just nu räcker det.
Skulle egentligen gjort en uppgift till imorgon också, för att få G i en annan kurs. Den som ska lämnas in och ett prov som ska klaras. Väljer dock att skriva den imorgon eftersom jag sjukat mig hela dagen, ska ändå till läkaren så orka vara ambitiös...

Wellwell, helgen spenderades i Stockholm. Lika mysigt som vanligt även om det känns lite tjafsigt ibland, kanske bara är jag som inbillar mig. Alltid 120 oavsett vad så jag är lycklig ändå. Och helt seriöst, bara tanken på Christopher gör mig fan nästan knäsvag alltså.. Känns sjukt fjantigt och lamt men det är verkligen så. Blir alldels, till mig, när jag tänker på... Ja, han. Skön känsla, även om jag fortfarande måste dämpa mig. Blir inte gensvaret detsamma känner jag mig bara sjukt dum så ajjabajja för att bli för mycket.

Imorgon är det som sagt läkaren, ska kolla mina öron som tydligen är ärriga och som dessutom gör förbannat ont. Lär väll också ta upp mitt fina näsdroppsberoende när jag ändå är igång. På kvällen bär det av till Stockholm igen och jag landar inte i Malmö förrens på söndag. Ska bli mysigt, och sen har ju en viss någon fixat hem Sims 3!!1 Tror jag trillar av stolen av lycka. (tyst)

Nej, nu ska jag... Jag vet inte vad jag ska göra faktiskt. Får 'la hitta po nått.
Hajdo!

Men åååhhhh...

Hur dum är jag egentligen?

Ett ganska bra tag har jag trott att min astma kanske blivit värre eftersom jag får svårt att andas flera gånger om dagen, när jag har tagit medicinen har det dessutom kommit tillbaka ganska snabbt. Nu, nu fattar jag att det antagligen rör sig om något helt annat än min astma.

Allt som krävdes för att jag skulle förstå vad det var var känslan 'nu har jag gjort fel igen' och känslan av att vara så jävla misslyckad. Jag fick svårt att andas och voilá, nu vet jag. Att jag inte fattat det innan, förklarar så jävla mycket..

Jag målar alltid upp allting i rosa, helst ljusrosa med massor med fjärilar och blommor. När det väl kommer till kritan gör jag något som gör allt det fina, allt det underbara, allt det jag ser framemot, till skit. Det blir grått och tunga moln hänger över mig. Bitande kyla och massvis med stenar kastas på mig.
Jag vill inte mer, men jag säger alltid saker innan jag tänkt efter. Jag försöker ändra mig, herregud vad jag försöker..

?!

Uppenbarligen dags att förändras.